Youth Olympic Games 2010: Träningsmatch och fystest

Sedan mitt förra inlägg har det skett en hel del. Dagen (fredagen alltså) fortsatte med en träningsmatch mellan Australien och Belgien – två av de bättre lagen i turneringen som jag ser det. 3×20 minuter av träningsmatch blev en 3×20 minuters total genomkörare i Singaporeansk eftermiddagsvärme. Högt tempo, två bollskickliga lag och en riktigt underhållande match. Australien var dock det klart bättre laget och vann med 5-2 (om jag inte minns fel). Efter matchen var man bra trött – både efter matchen och efter resan. Det saknades många timmars sömn.
Lördagen inleddes med ”beep test” för hela domargänget. För er som inte vet vad det är så skall man springa fram-och-tillbaks mellan två linjer som är 20 meter ifrån varandra. Man har en CD som bestämmer farten (man skall vända vid varje ”beep”) och det går fortare och fortare. Nivå 10 för herrana och 9 för damerna. Samtliga klarade sig.
Efter testet var det dags för första mötet för oss domare där vi gick igenom alla saker ”runt omkring” själva dömandet: arean, hur vi skall gå in med lagen på match, vad som gäller med tidtagning osv. Vi gjorde även lite ”övningar” för att lära känna alla i gruppen. Efter mötet var det vila inför kvällen: invigningen!

Youth Olympic Games 2010: Touchdown Singapore

Så, då har man landat… 2 timmar till Amsterdam, 3 timmars väntan och sedan 12 timmar till Singapore. Landade 06.00 lokal tid och nu gäller det bara att hålla sig vaken.
Direkt efter man kom in genom gaten fanns det volontärer som tog emot och visade vägen vart man skulle. Gräddfilen genom passkontrollen var också trevlig – dock var väggen av fuktig värme inte lika skön när man tog sig ut från flygplatsen för att sätta sig i bilen. 27 grader varmt är väl inte så farligt, men med denna fuktigheten så blir det svettigt direkt.
Kom i alla fall till hotellet, fick checka in (våning 20 av 71) och träffat rumkompisen, Fernando från Argentina. Det blev lite Starbucks-frukost innan vi stötte på våra UMs (”Umpire managers”) i lobbyn där vi fick frågan om någon kunde tänka sig att döma en träningsmatch i eftermiddag… Så nu blir det lite landhockey i eftermiddag – i värmen. Skall bli intressant och se hur man klarar det.
Fått 5 kg kläder från FIH samt officiella YOG-tröjor+keps, så nu blir det svårt med presenter på planet hem 🙂 Fast – man tar väl inte med sig alla kläder kan jag tänka mig.

Youth Olympic Games 2010: Intervju med Mikael Mattsson

Idag börjar ungdoms-OS i Singapore och 3600 deltagare från hela världen kommer till Singapore för att tävla i 27 olika sporter. Mikael Mattsson som svensk landhockey-domare ska flyga till Singapore för att döma turnering. Vi fick tag på honom för att ställa några frågor innan han åkte till Singapore. 

Hur känns det inför nu inför ungdoms-OS?

– Det ska bli jätteroligt. Det är en spännande turnering och nog det största man gjort som domare. Det är ett enormt spektakel och det känns fantastiskt kul att få döma något som ändå är OS, även om det inte är riktiga OS. Det är ju en ny satsning och tanken är väl att det ska gå var fjärde år precis som riktiga OS.

Vad är det bästa med att döma landhockey?

– Det är alltid en svår fråga. Man får ju bara skäll av alla spelare och ingen i publiken gillar en. Men jag gillar utmaningen, att gå in och döma en match där både laget som vann och förlorade ändå känner att det var riktigt dömt är grymt. Det är intressant att vara i en position där du är den som bestämmer på planen men ändå inte ska märkas.

Hur länge har du hållit på med landhockey?

Jag har spelat landhockey i tretton år, mellan jag var tolv och 25. Jag har dömt landhockey i 12 år, de senaste fyra åren utan att spela.

Trivs du bättre med att döma än att spela landhockey?

– Haha, nu var det så länge sen jag spelade att jag knappt minns. Det går inte att jämföra tycker jag. Att spela var jätteroligt och jag har upplevt jättemycket roliga saker på en landhockeyplan som spelare. Länge höll jag på och velade om jag skulle fortsätta spela och döma samtidigt, men de som testat och varit ute och dömt internationellt sa att för att bli en bra domare får du satsa allt på att bli det. Så det var därför jag slutade spela, för att lägga den tiden på att döma. Det har jag inte ångrat.

Du har dömt en hel del internationellt, kan du sammanfatta lite?

– Jag började min internationella bana för 10 år sedan, 1999, då var jag 19. Jag åkte ner till Rotterdam och dömde en Europacup, B-division. Täby var nere och spelade. Det var min första turnering. Då delade jag rum med en holländsk domare, Philip Schellekens, en riktigt duktig internationell domare som hade gjort över hundra landskamper utomhus. Medan han var 37 år gammal och hade dömt i 19 år, var jag 19 år gammal, och så dömde vi första matchen ihop. Han lärde mig mycket. De andra domarna skämtade att det var kul att far och son dömde ihop. Nu har jag faktiskt honom som handledare i ett utvecklingsprojekt som heter Umpires Development Program (UDP). Det känns lite lustigt.

Jag fick min internationella licens utomhus 2002 och inomhus 2005. Förra året fick jag sedan rätt att döma högsta nivån inomhus, jag försöker nå dit även utomhus. Jag fick bland annat nöjet att döma European Hockey League (EHL) i Barcelona förra året och nu med ungdoms-OS i Singapore har jag två viktiga turneringar på väg till högsta nivån.

Så vad är störst, EHL eller ungdoms-OS?

– Rent landhockeymässigt så kanske EHL, men som turnering och arrangemang är ju detta mycket större.

Läs Mikael Mattssons blogg på http://www.landhockey.nu