Sammanfattning från Portugal

Sammanfattning
Årets upplaga av EM-slutspelet, denna gång i Porto, Portugal har gått av stapeln och vi lyckades nå vårt mål, att ta placering inom topp4. Visst, att få en medalj runt halsen var det stora målet men vi hade inte marginalerna med oss i år. Vi hade flera ribb- och stolpträffar under matcherna och sen så ska ju samtliga 12 spelare prestera samtidigt, men efter mycket slit, svett och tårar fick vi spelet att stämma och spelade ut både Italien och Kroatien sista dagen.

Till vår hjälp hade vi holländska, magiska händer och en uppvärmning som passade oss allihop, tack Aiko för din insats och dina skrik som hördes i hela Porto. Vi får även tacka Stig för hans insats som Team Manager, han löste allt…eller hur gick det med att få tag i organisationsnumret?!

Maten uppskattades av alla om man tog rätt mat förstås, Emilias mage skrek stopp…så onsdag natt ägnade hon till att spela Temple Run, för det var vår andra stora passion på resan och rekordet ligger på drygt 4 000 000 poäng. Det var andra som också var kräsna när det gällde maten men det var väl tur att vi inte åt likadant, för Saras skull. Hon storspelade i målet men hennes energi gick även till ”Mini”, räkna med att det blir en livlig krabat i framtiden. Clara år fisk- och skaldjurssoppa för första gången i sitt liv, det tyckte alla var konstigt eftersom hon är uppvuxen på västkusten, kontakta närmsta sociala media om ni vill ha bildbevis, 1 euro kostar det!

I vårt lag finns det även internationella landhockeykunskaper. Nicoles nio månaders frånvaro syntes inte på planen och när Lena tog fram sina kunskaper från Tyskland visade hon det bästa hon har. Vi får inte hlömma vår egen Nalle Puh; Tina, som har en dold kunskap, hon kan imitera tjocka bebisar. Andra som har en framtid efter landhockeykarriären är Sofia B och Kajsa, med deras påhittighet tror jag att skivbolagen redan står i kö inom rappvärlden.

Alla spelade på topp när d e gjorde entré på planen, dock tog spelandet slut för Julia redan på lördag morgon. tråkigt för vi hade behövt hennes skicklighet men stark som hon är peppade hon oss andra från bänken istället. Sofia Fs insats var enorm, med hennes inställning och vinnarskalle räddade hon många bollar och Kickis framfart på forwarden fick många motståndare att darra.

Tider var något som skulle hållas och det gick ju si sådär. Det började redan på onsdag morgon, det var två som sov gott (Jessica och Johan) och de kom precis innan incheckningen stängde och som straff fick de sjunga. Vi fick höra en hel del sköna sånger under resans gång. Dessutom var det bra att hålla reda på sina saker för annars fick man också sjunga, dock lurade Jessica alla när hon tappade rumsnyckeln på restaurangen, inside info: den var hennes!

Åter ett stort tack till Johan och Tommy som coacha oss hela vägen och deras kommentarer utanför planen gav oss många goa skratt.

Det är något speciellt med landhockey resor! Alla minnen man får med sig och alla människor man träffar. Den gemenskapen som finns inom sporten är stor och landhockey är en sport som alltid kommer att vara en bit av våra hjärtan, det stämmer nog in på de flesta av oss som är aktiva eller har varit aktiva inom sporten.

Vi tackar för oss, på återseende!