whypf

Nicole Carlsson kommer 3:a i världen, grattas av FIH’s president!

World Hockey Youth Promoters Festival 2010

Mönchengladbach – Tyskland (31 jul- 8 aug)

  För att få delta i World Hockey Youth Promoters Festival, Mönchengladbach, ska man ha arbetat för utveckling i sitt land och vara mellan 15-21 år. Under en veckas tid möttes unga leare i världen  i Tyskland för att lära sig mer om hur man utvecklar landhockey, både av varandra men också av professionellt aktiva inom hockeyn i världen. Alla ungdomsutvecklare skulle presentera något av sina projekt som man varit aktiv med i sitt land. Utifrån det korades 7 finalister, de fick hålla sina presentationer igen för press, jury och flera ledande personer i världen inom hockey, bland andra Mr. Leandro Negre, FIH President. Av de 7 utsågs projekt på 1:a, 2:a och 3:e plats. Nicole Carlsson berättar om sin upplevelse!

Den 31 juli – 8 augusti i år hade jag äran att vara den första svenska representanten att delta i World Hockey Youth Promoters Festival.

 Dagen jag fick reda på att jag skulle få åka till Tyskland befann jag mig i Barcelona och studerade spanska. Att åka till Mönchengladbach innebar för mig att jag skulle flytta från Barcelona tidigare än planerat. Efter nästan tre månader i en sådan fantastisk stad, i mitt nya hem, var jag vemodig över att behöva lämna det så snart. På tre dagar packade jag ner mitt liv i Barcelona, packade upp det i Göteborg, för att sedan packa igen inför festivalen. Som en av de tuffaste utmaningar jag varit med om tog jag mig an resan, utan att riktigt veta målet. Det visade sig vara värt allt vemod, för denna resa blev den mest lärorika jag någonsin varit på.

 Jag hamnade hos en fantastiskt bra värdfamilj, en riktig landhockeyfamilj. Här skulle jag få bo i en vecka. Dottern som var i min ålder spelade hockey på hög nivå och sponsrades av hockeymärket TK. Mamman och pappan (Monika och Klaus) var fortfarande aktiva i veteranhockey och pappan hade dessutom suttit i styrelsen för hemmaklubben. Väggarna i huset kläddes med foton av familjemedlemmar med klubban i högsta hugg samt hockeymedaljer – nya som gamla.

 Varje dag kl.08.00 fanns framställd frukost i köket. Jag bodde i dotterns rum (Janine) tillsammans med USA:s representant, Morgan. Vi skjutsades varje dag till klubbhuset där samarbetsövningar, diskussionsgrupper och workshops ägde rum.

 Under veckans gång arbetade vi med fem huvudämnen vilka var: Events, Sponsorships, Coaching, Hockey Development och Media. Utifrån dessa ämnen hade vi föreläsningar och sedan workshops. Vi höll i miniturneringar och träningar för att praktisera vår kunskap och fick på så sätt chans att även spela lite hockey!

 Under tiden som festivalen pågick hölls också ABN AMRO Hockey Champions Trophy, som alla Promoters hade fritt inträde till. Vi såg världens 6 högst rankade herrlandslag spela och många av världens bästa spelare, vilket var en otrolig upplevelse.

 Genom att få en insikt i de olika utmaningarna i olika länder vad gäller hockeyutveckling utvecklade jag en förståelse över hur hockey ser ut i andra delar av världen. Sverige har lika många medlemmar i landhockeyförbundet som Holland har utomhusplaner (1000 st). När Sverige kämpar med att skaffa medlemmar så står personer på kö i Holland för att få plats i en klubb.

 När jag lyfte från Amsterdams flygplats, på väg hem, letade jag efter dessa landhockeyplaner som jag hade hört om, och mycket riktigt hann jag se minst 10 stycken innan planet försvann över molnen. Vi alla skulle kunna ställa oss, en medlem på varje landhockeyplan i Holland. Om sen varje medlem hittar två kompisar att ställa bredvid sig, ja då är vi 3000 medlemmar, teoretiskt. Om vi dessutom tar med oss familj och resten av vännerna till vår plan så är vi i mål. Spännande tanke, va?

 whypfDet är något speciellt med att ge allt både psykiskt och fysiskt på en match. Charmen med att offra blod, svett och tårar för sitt lag och för att vinna. Att bygga upp en envetenhet och ett ”hat” mot motståndarna för att lägga mål är kul. Men när matchen är slut är vi vänner. För tillsammans är vi starka – och ju fler desto bättre. Alla medlemmar inom landhockeyn idag, vi tillsammans, är ett stort lag. Vi är en landhockeyfamilj. När vi kommunicerar, ger understöd och peppar varandra, då är vi som starkast. Då kan vi växa och utvecklas.

 På World Hockey Youth Promoters Festival handlade min presentation om Projekt 3000-50-10 och hur vi jobbar för att uppnå detta. Jag berättade om 3-skols projektet, och hockeyfolk världen över fick se en liten del av vad Sverige åstadkommit genom att jobba mot gemensamma mål. Fredag eftermiddag tog jag emot en medalj och skakade hand med Mr. Leandro Negre, jag hade tilldelats 3:e plats som World Hockey Youth Promoter 2010. 27 nationer deltog. 32 personer tävlade. Sverige kom 3:a. Det finns otroligt mycket att lära från andra länder, men jag har insett att även andra länder kan lära av oss!

 Jag ser ljust på landhockeyns framtid i Sverige. Denna resa fick mig att inse att vi inte är ensamma i detta lilla land. Vi har möjlighet att inspireras och få stöd från andra länder och andra världsdelar. Idag har jag landhockeyvänner över hela världen. Att få chansen till denna resa är en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma – och jag är otroligt tacksam.

Taggad som aldrig förr och med ny inspiration färskt i minnet är jag redo för nya hockeyutmaningar – tillsammans fixar vi det!

Glada hockeyhälsningar

Nicole Carlsson

Utvecklingskommittén,

Svenska Landhockeyförbundet

 

1:a: Mark Van Den Hove(Holland) 3:a: Nicole Carlsson(Sverige) 2:a: ?ukasz Brzykcy(Polen)