Youth Olympic Games 2010: Intervju med Mikael Mattsson

Idag börjar ungdoms-OS i Singapore och 3600 deltagare från hela världen kommer till Singapore för att tävla i 27 olika sporter. Mikael Mattsson som svensk landhockey-domare ska flyga till Singapore för att döma turnering. Vi fick tag på honom för att ställa några frågor innan han åkte till Singapore. 

Hur känns det inför nu inför ungdoms-OS?

– Det ska bli jätteroligt. Det är en spännande turnering och nog det största man gjort som domare. Det är ett enormt spektakel och det känns fantastiskt kul att få döma något som ändå är OS, även om det inte är riktiga OS. Det är ju en ny satsning och tanken är väl att det ska gå var fjärde år precis som riktiga OS.

Vad är det bästa med att döma landhockey?

– Det är alltid en svår fråga. Man får ju bara skäll av alla spelare och ingen i publiken gillar en. Men jag gillar utmaningen, att gå in och döma en match där både laget som vann och förlorade ändå känner att det var riktigt dömt är grymt. Det är intressant att vara i en position där du är den som bestämmer på planen men ändå inte ska märkas.

Hur länge har du hållit på med landhockey?

Jag har spelat landhockey i tretton år, mellan jag var tolv och 25. Jag har dömt landhockey i 12 år, de senaste fyra åren utan att spela.

Trivs du bättre med att döma än att spela landhockey?

– Haha, nu var det så länge sen jag spelade att jag knappt minns. Det går inte att jämföra tycker jag. Att spela var jätteroligt och jag har upplevt jättemycket roliga saker på en landhockeyplan som spelare. Länge höll jag på och velade om jag skulle fortsätta spela och döma samtidigt, men de som testat och varit ute och dömt internationellt sa att för att bli en bra domare får du satsa allt på att bli det. Så det var därför jag slutade spela, för att lägga den tiden på att döma. Det har jag inte ångrat.

Du har dömt en hel del internationellt, kan du sammanfatta lite?

– Jag började min internationella bana för 10 år sedan, 1999, då var jag 19. Jag åkte ner till Rotterdam och dömde en Europacup, B-division. Täby var nere och spelade. Det var min första turnering. Då delade jag rum med en holländsk domare, Philip Schellekens, en riktigt duktig internationell domare som hade gjort över hundra landskamper utomhus. Medan han var 37 år gammal och hade dömt i 19 år, var jag 19 år gammal, och så dömde vi första matchen ihop. Han lärde mig mycket. De andra domarna skämtade att det var kul att far och son dömde ihop. Nu har jag faktiskt honom som handledare i ett utvecklingsprojekt som heter Umpires Development Program (UDP). Det känns lite lustigt.

Jag fick min internationella licens utomhus 2002 och inomhus 2005. Förra året fick jag sedan rätt att döma högsta nivån inomhus, jag försöker nå dit även utomhus. Jag fick bland annat nöjet att döma European Hockey League (EHL) i Barcelona förra året och nu med ungdoms-OS i Singapore har jag två viktiga turneringar på väg till högsta nivån.

Så vad är störst, EHL eller ungdoms-OS?

– Rent landhockeymässigt så kanske EHL, men som turnering och arrangemang är ju detta mycket större.

Läs Mikael Mattssons blogg på http://www.landhockey.nu